-Vad tycker du om judar?
Den frågan fick jag som 16-åring innan middagen hos en tysk familj den 6 juni 1966. TV-bilderna från sex-dagarskriget mellan Israel och arabstaterna hade kablats ut world-wide. Jag kommer aldrig att glömma frågan. Svaret blev: Respekten för människors lika värde är överordnat allt! 30 år tidigare var jakten på judar vardagsmat i Tredje Riket. Varför väljer jag att berätta om denna konfrontation? Jo, just därför att Europa står inför nya vägval. Med djup oro ser jag hur politiska krafter spelar ut grupper av människor mot varandra. Precis som förr i vår europeiska historia. Nu är flyktingar de nya ”parasiterna”. Att bygga framtiden på främlingsfientlighet, rasism, hat mot vissa religiösa grupper, med mera borde inte tillhöra framtiden. Men vi ser dagligen hur självklara värden aldrig en gång är givna. Att nynazister demonstrerar 1: a maj i Kungälv är bara ett exempel. Därför måste frågan ställas: Vilka avsikter döljer sig bakom dessa nationalistiska och extremistiska intressen som växer i Europa idag?
Demokrati, lika människovärde, frihet etcetera är inga floskler. De är delar av vårt vardagsliv, och skänker oss trygghet. Detta måste värnas, och ett sätt blir därför att ta ställning, och använda rösträtten på söndag för att påverka EU:s vägval. Att det europeiska samarbetet alltid har varit utsatt för stora påfrestningar är inget nytt. Så var det när militärdiktaturerna i Grekland, Portugal och Spanien rämnade under första hälften av 1970-talet. För dem som slog sönder Berlinmuren för snart 30 år sedan var demokrati och frihet två drivkrafter. Jag minns när Berlinmuren byggdes, och upplevde dess fall. I dess spår följde en gigantisk omvandling i östra Europa. Alla blev vinnare. Samarbete är också lönsamt. Kanske är det just detta som är vändpunkten i Europas historia. Men motkrafterna vädrar morgonluft. Och så har vi ”såpoperan” Brexit. Var och en måste ställa sig frågan: Vad är alternativet?
Christer Ahlén
(Foto: Lokaltidningen STO)
Senast uppdaterad: fredag 24 maj 2019
