Ludwig Andréassons 1 maj-tal

För mig, född på slutet av 1900-talet, är jämställdheten något av det svenskaste jag vet. Det gör därför så ont i mig när jag möter unga killar idag som tycker att feminismen har gått för långt och att jämställdheten ses som ett nollsummespel. En framgång för kvinnor uppfattas som en förlust för män.

Mötesdeltagare,
”Som blågrå dyning bohusbergen rullar. I ödsligt majestät mot havets rand. Men mellan dess kala urtidskullar. Är bördig jord och gammalt bondeland. Dit tränger Skagerack med blåa kilar. Och strida strömmar klara som kristall. Och lummig lövlund står med björk och pilar. Och ask och ek vid ladugård och stall.”. Vad passar bättre, denna första maj i Skärhamn, än att inleda med Evert Taubes visa ”Inbjudan till Bohuslän” som i år fyller 80 år.

Men denna visa är inte enbart ett vackert inslag i Sverige rika visskatt, utan den är enligt mig en visa som också manar till eftertanke. En eftertanke om det som en gång varit, men framför allt det som komma skall. Kommer det vackra Bohuslän och det Sverige som vi i dag känner finnas kvar för framtida generationer. Om detta och mycket mer kommer jag att tala om i dag.

Mötesdeltagare,
Efter att ha gått igenom Skärhamn och nu ser ut över hamnen känns det som vi är på världens vackraste plats. Men det som vi nu upplever och som vi faktiskt tar för givet är på många sätt hotat. Klimatförändringarna är en realitet och kommer att leda till bland annat förändrade väderleks- och temperaturförhållanden, förhöjda havsnivåer och mer frekventa extrema vädersituationer. Något som vi som bor på kusten kommer känna av extra mycket.

Det är dock inget nytt. Det är vi människor som faktiskt själva skapat en livsstil, ett sätt att överskatta jordens resurser, som ger dessa våldsamma konsekvenser. Det är nu det vi redan hunnit förstöra som slår tillbaka med full kraft och som kommer ta lång tid att rätta till.

Och nu frågar sig säkert många: ”Vad spelar det för roll vad Sverige gör? Vi är ju bara ett litet land.”. Och då ska jag berätta att det spelar den rollen, att vi kan gå före och visa att det går! Men vi får ju för den sakens skulle inte vara naiva och tro att bara om vi gör det så kommer saker att ordna sig.

Självklart inte, men om någon går före och visar att vi kan leva ett gott och tryggt liv utan att vi fördärvar klimatet. Då, då skapar vi en förebild och då bygger vi en modell – något som andra kan säga ”titta det gick att göra i Sverige” – vi har nu samma morslika plikt att göra som dem”.

Men det finns dock en viktigare anledning och det är att Sverige har förmågan att använda omställningen och det gör vi när vi utvecklar nya produkter, nya sätt att producera energi, nya sätt att bygga och nya sätt att transportera. När vi gör det så tryggar vi även svensk innovationsförmåga och skapar nya gröna jobb. Då tar vi inte enbart ett steg framåt utan Sverige blir det framsteg som resten av världen kan följa!

Mötesdeltagare,
Om omställningen ska kunna ske på riktigt – finns det en sak som är långt viktigare än nya innovationer och reformer och det är ett politiskt ledarskap. Något vi inte haft sedan förra valet. Men det politiska ledarskapet behövs ju inte bara för att vi ska lyckas med omställningen, det behövs också för att möta den lågkonjunktur vi är på väg in i och det behövs för att samla oss som nationen för att möta de utmaningar och problem som stå för dörren.

Ulf Kristersson saknar det politiska ledarskap som vi behöver och är därför fel statsminister för vårt land. Hans regering har haft tillräckligt med tid att visa att den kan göra jobbet, men den har uppenbarligen svårt att hantera situationen. Den högerkonservativa regeringen kan inte möta detta ögonblick. Ulf Kristersson kan inte vara den statsminister han behöver vara för oss här och nu.

Mötesdeltagare,
För att kunna byta ut det politiska ledarskapet, måste vi som parti återigen bli ett alternativ. Socialdemokraterna blev Sveriges största parti. Vi gick fram i opinionen, men vi vann inte valet. Vi var inte ett tillräckligt bra alternativ. Så det är därför bra att vi som parti under den kommande mandatperioden ska ta fram ny politik och uppdatera vår samhällsanalys.

Ett tillfälle för reflektion. En möjlighet att stärka vår organisation och vår politik. En chans att peka ut en riktning. Bli ett alternativ igen och ta den demokratiska socialismen in i framtiden och genom rättvisa, respekt och gemensamt ansvar möjliggöra att Sverige återigen kan bli mer som Sverige.

Smaka på de orden: Sverige kan bli mer som Sverige. För mig, född på slutet av 1900-talet, är jämställdheten något av det svenskaste jag vet. Det gör därför så ont i mig när jag möter unga killar i dag som tycker att feminismen gått för långt och att jämställdheten ses som ett nollsummespel. En framgång för kvinnor uppfattas som en förlust för män. Dessa åsikter underblåsta av konservativa krafter får vi inte låta få fäste! För det är ju i självverket tvärtom. Feminismen har inte kommit tillräckligt långt och jämställdheten gynnar alla inte bara kvinnor.

Trots att vi kommit långt så finns det de som fortsätter be våra unga tjejer och kvinnor att krympa. Det är samma personer som vill återta våra vunna framgångar för jämställdheten, som vi lyckats med, som våra mammor lyckades med och deras mammor före dem. Varje liten tjej måste veta att hon har plats i alla områden där makt utövas, och att hennes tapperhet är vacker, att hennes kropp är hennes egna och att hennes framtid är hennes att utforma såsom hon själv vill.

Mötesdeltagare,
Socialdemokratins utopi ligger långt borta, men samtidigt inom räckhåll. Vi hade kunnat vara där efter valet. Vi kan vara där imorgon om vi lyckades organisera tillräckligt många. När vi nu ska utstaka vår politik för det nya 30-talet har vi en möjlighet att förändra. Vi har en möjlighet att styra kursen vänster ut och åter kräva människans grundläggande demokratiska rättigheter.

Magdalena Andersson vill att vi ska ta med det bästa av det gamla in i det nya. Det som gjort Sverige till ett unikt land i världen. Gemenskapen och samhörigheten. Respekten mellan människor. Och det är precis vad det handlar om. Vi får inte vara rädda för vår historia. Vi ska lära oss av den och förstå den. Endast så kan vi se vad vi gjort fel, och vad vi kunnat göra rätt.

Mötesdeltagare,
”Där mellan hav och land på sand som skrider. På tång som gungar kan du ensam gå. Och leva i de längst förflydda tiderna. Och i ditt släktes framtid likaså.”. Så slutar Evert Taubes visa ”Inbjudan till Bohuslän” och det är en fin tanke att det kulturlandskap som funnits här i alla tider ska kunna upplevas av framtida generationer. Men då måste vi också ställa om och föra en politik på lokal, regional, nationell och global nivå som går i den riktningen.

Vi vet i dag att barn som fötts efter 2020 och framåt, de kommer alla, hela deras liv kommer präglas av kamp om den global uppvärmningen och de kommer få se effekterna av de snabba extremväderförändringarna vi ser i dag. Förändringen måste ske nu. Sen är för sent. Det behövs en politik till förmån för allt levande och kommande generationer.

Låt mig avslutningsvis vara tydlig på en punkt. Ja, det finns väldigt mycket för oss att ta tag i som samhällsmedborgare, politiskt parti och som land – men vi får inte heller glömma att det också finns så mycket för oss att bygga på. Tack för mig!

Ludwig Andréasson
SSU, Socialdemokraterna Tjörn